Den dag vi sen tidigare hade bestämt träff på så blev det dags för att flytta några hästar till sommarbete. Gräset har växt ovanligt tidigt i år. Denna flytt tar dryga 4 timmar. Bibbi fick på sig sitt fina rosa tränsel med ”bling bling”. Jag och en tjej skulle turas om att leda Bibbi medans vi red. Jag började med att sitta på Bibbi. Totalt var det 9 hästar i denna grupp som skulle flyttas. Vår färd gick på både grusvägar och i skogen.

En stund satt jag och blundade på hästryggen. Vilken fantastisk känsla! Jag kunde direkt känna och se för mitt inre hur Bibbis skelett rörde sig. Denna rörelse i Bibbis kropp när varje ben rörde sig diagonalt i symmetri, och varje kota längs ryggraden rörde sig, som i sin tur gjorde en fortplantande rörelse upp i mitt bäcken och min ryggrad. En helt underbar häftig känsla! Jag kunde sitta där med full tillit på hästryggen och bara vara. Med stängda ögon blev jag verkligen ett med Bibbi och naturen.

Efter ett tag så var det andra i gruppen som behövde hjälp, så jag fick rida själv utan att någon ledde oss. Första gången jag red helt själv! Det kändes bra. Jag litar på Bibbi. Men så började några hästar trava på lite snabbare, och Bibbi ville hänga på, så hon for i väg, säkert inte alls snabbt, men för mig var det ju ovanligt snabbt! Oaaaa, hjälp! Jag fick se till att hålla balansen, och det gick bra! Det såg säkert jätteroligt ut! Emelie och Hanna frågade småskrattande hur det gick när farten lugnat ner sig. De såg ju hur vi drog iväg, men att jag fixade det bra. Det blev några sådana här vändor under vår ridning. Håll dig fast i manen, ropade Emelie! Det var verkligen som att Bibbi ville trigga igång rädslor i min kropp, och till slut få dem att släppa. Jag känner så pass tillit till henne, men rädslan är ju en sådan stark känsla. Men så skönt det är efteråt när man känner känslan av att ha klarat av något man känt rädsla för.

Det blev aldrig så att vi turades om att rida på Bibbi, utan jag red det mesta. Vi hade en fikapaus efter två timmar, och då var det skönt att få komma ner på backen en stund och lea upp ben och rumpa. När vi sedan fortsatte att gå så ledde jag henne en stund för att få röra på mina ben. Sedan var det upp på hästryggen igen. När vi kom nära beteshagen där de redan flyttade hästarna var, så stannade våra hästar upp för att ta in dem. När de såg varandra och började gnägga så gick det allt snabbare. Jag fick stopp på Bibbi och hoppade av så det inte skulle bli full galopp det sista. Så långt har jag inte kommit….än! Känslan av att se Bibbi springa in i hagen och möta upp de andra var magisk! Vilken fart! Vilken energi! Ungefär som när jag var med mina föräldrar och släppte ut korna på grönbete efter en lång vinter inne. Lycka! Emelie var imponerad över hur jag klarade av denna ridtur, som kan vara påfrestande även för vanliga ryttare. Det var roligt att höra! En bild av mig som indian på hästryggen från ett tidigare liv kom upp. Där kände jag frid och harmoni med naturen på ett vackert sätt.

Under vår ridtur så fick både kropp och själ en rejäl genomkörare. Mycket fysiskt genom skelettet och musklernas rörelse, men även organ, mina njurar har masserats genom denna fortplantande rörelse, även tarmarna, och lever/galla, lungorna som fått expandera. Mentalt och psykiskt så var det mycket känslor som kom upp på denna tur. Jag tog ett långt varmt bad när jag kom hem. Sov mycket djupt i 8,5 timme, men hade mycket drömmar, många konstiga saker visade sig. Jo, lite träningsvärk dagen efter, men lika mycket mental påverkan i mitt huvud och mitt nervsystem. Men ett lugn och en tacksamhet över det jag fått vara med om. Tänk vad man kan, fast man inte tror det från början. Tillit till sig själv och andra är så viktigt.

Det här inlägget handlar inte om mitt samarbete med hästarna. Men det är en effekt av vårt jobb som har satt igång en process. Mobbing är tyvärr aktuellt hela tiden, och om de som mobbade bara visste så mycket det påverkar en person. Kanske för resten av livet. När kropp och själ så är redo för att släppa på gamla trauman kan det bli både smärtsamt och befriande. Bra då att ha någon vid din sida som kan stödja dig i din process.

Jag har själv en hel del erfarenhet av att vara utsatt för mobbing. Inga roliga år. Men idag är jag SÅ TACKSAM för det jag varit med om. Det har hjälpt mig att forma mig till den jag är idag. Jag kan också bemöta mina klienter och faktiskt förstå hur det känns att vara utsatt för fysiskt, psykisk och mental smärta. Det syns inte, men JAG VET hur det känns. Bara att få den bekräftelsen är för många väldigt befriande. Ingen som dömer.

Så nu till min reflektion…

Alla barn föds med ett rent och gudomligt vackert hjärta. Helt utan ego. Ett hjärta där vi endast känner kärlek till vår omgivning. Men något händer under uppväxten och vi får allt för oftast lätt för att döma och fördöma människor. Inga barn skulle behöva att få genomlida detta helvete som mobbing faktiskt är. Inga vuxna heller för den delen. Att få höra hur ful, dum och värdelös man är. Få känna på sparkar och slag, få spottloskor på sig, bli dragen i håret, få kläder avslitna el söndriga, att bli jagad, instängd, utestängd, hånad, förnedrad. Känna sig ensam och ensammast i världen. Att bli ignorerad av vuxna människor när ett barn ber om hjälp, lärare som ska finnas till där för alla, då tappar man allt förtroende.

När barnet sedan växer upp, och reser sig igen, tror att dessa år är ett minne blott, något det lagt bakom sig. Men kroppens minnesceller glömmer inte. De lagrar och kapslar in dessa trauman. Under livets gång så går vi igenom en massa händelser, minnesceller lagrar och fyller på mer, till slut när kommer man till en gräns där minnescellerna börjar ge sig till känna. Dags att göra något nu. När barnet kommer upp i vuxen ålder, kanske vid 20 års ålder, kanske vid 30 el 40,kanske när det närmar sig de femtio åren, så börjar det komma olika symptom. Vad är det här? Jag känner inte igen detta? Att till slut träffa en läkare som vill lyssna. Ta prover, där vissa inte är ok. Vidare för datortomografi, som dock är ok. Jaa, då kan vi inget mer göra, säger läkarvården.

Tur att det då finns alternativa behandlingsmetoder som kan jobba med dessa minnesceller. Plötsligt kommer ett förträngt trauma upp. Barnet hamnade vid ett tillfälle i en ”figth or fligth” reaktion. Så där som djuren gör när de blir fångade och spelar döda, för att få överleva. Så gör även vi människor, oc h det kommer cellerna ihåg, även fast våra hjärnor och vårt hjärta stängt av den minnesfunktionen. Att på nytt känna denna händelse, känna hur det var när amygdala gick in i försvar och stängde av, känna hur känslan var att frysa till is. Ont, det gör ont, det gör så jävla ont! Som Lena Ph sjunger. Men känslan när det släpper och värmen kommer tillbaka till kroppen, tårarna kommer, smärtan lindras. Läkning kan nu börja på allvar,efter 40 år eller hur lång tid det nu tagit. Läkning innebär också acceptans till det som hände, försoning och förlåtelse till sig själv och de som gjorde dessa gärningar. Man kan aldrig acceptera gärningarna i sig, men känna in deras själ och hjärta, så kan man se att det faktiskt finns kärlek där, det rena hjärtat finns där under ytan. Känna in hjärta – hjärta, då kan man försona och förlåta. De som utför dessa gärningar mår så mycket sämre än någon kan förstå.

Men vi måste också börja från, och med oss själva. Att älska oss själva. Se oss i spegeln och säga till oss själva att vi faktiskt duger precis som vi är. Säga, Jag älskar mig själv! För att få en bättre värld, en mer empatisk tillvaro, så behöver vi börja där, för att kunna sprida ringar på vattnet. Kan vi älska oss själva så kan vi också älska fler runt om oss. När vi utgår från våra hjärtan så varken dömer eller fördömer man någon. Visst har vi alla våra brister och fel som vi behöver slipa på, men att lämpa över det på någon annan hjälper inte. Vi kan bara utgå från oss själva. Börja där. I vårt hjärta.  Vi skulle slippa så mycket lidande, så mycket fysisk, psykisk och mental smärta. Vi behöver tillbaka till vårt nyfödda rena och kärleksfulla hjärta. Utan ego. Där finns INGEN mobbing,punkt!

Från mitt hjärta till era fina hjärtan <3 Mona-Lisa Bäckevik

Expansionen fortsätter. I hästflocken är det så att när en häst expanderar, så expanderar också hela flocken, alla följer med i utvecklingen. Det är som att de andra följer med av vinddraget och får mer space, tar med plats. Jag känner att så är det för oss i våra familjer också. Den som leder expansionen öppnar också upp för resten av familjen.

Emelie sa att jag skulle röra mycket på mina fotleder, och även mina axlar, armar och händer. Känna mig lite lealös när vi rider på släta partier.

Vi red mkt uppför och nedför för att öppna upp i speciellt sacroiliaca-lederna. När vi rider uppför får jag böja mig lite framåt och ta tag i manen, spänna mage och ben. När vi rider utför får jag tippa ner svanskota/korsben för att få en annan tyngd och bättre balans. När vi gjort detta några gånger öppnades mina S-I leder mycket och jag fick en helt annan rörelse, vilket fortplantades upp längs hela ryggraden.- Nu har ditt ansikte fått en helt annan avslappning igen, sa Emelie. Vi konstaterade att detta sätt är ett mycket mer njutningsfullt sätt att bli avslappnad i ansiktet på än Botox, haha! Både min och Bibbis hållning blir alltmer uppåt rätt. Vi har från början båda haft en inåtskrängd hållning. Jag blir allt mer avslappnad i hela bröstkorgen och andas också bättre. Jag känner mig mycket avslappnad.

Det verkar som jag har cellminne från att ha avslutat liv i mycket trånga utrymme, där andningen varit minimal innan den avstannade helt.

Vårt sista sportlov med Andrea, som nu går sista året på gymnasiet. Vi var en av dagarna på behandling hos Annki. Hon frågade då om det snart var dags för oss att rida? Hästarna står och väntar på er, sa hon. Mycket riktigt! När vi kom till Emelie dagen efter så står Bibbi och Alhambra och väntar på oss. De har stått där hela morgonen, sa Emelie. Bibbi är supernöjd direkt idag. Alla mina celler är i gång och jobbar. Ljusentiteterna är också med oss från början, nu mycket större och klarare. Emelie ser en ljuspelare i mig, det är som en helt ny grundplatå. En energi som inte kommer från något tidigare, utan denna är helt ny. Bibbi har mer fart i dag, mer AC/DC energi, vilket tyder på mindre smärta. Jag talade om vid ett tidigare tillfälle att min man brukar skratta åt mig ibland. Antingen spelar jag lugn avslappnande musik eller så är det järnet med mina gamla favoriter AC/DC. Underbar rock som man bara blir härligt glad av! När Emelie rider på Bibbi så är det alltid full fart, inga lugna turer där inte. Men när jag ridit på henne har det varit väldigt lugnt och fint. Men denna dag var det alltså lite mer fart, vilket var spännande att få känna på! Bibbi blev helt yr av all ny energi som kom in denna gång. Även denna gång släppte det mycket i mitt bäcken och vid diafragman. Vid Th 12 knäppte det till och något lossnade. Snart är du frisk, sa Bibbi!

Alhambra synkade in och gjorde samma jobb med Andrea som Bibbi och jag gjorde. Alhambra är också mycket nöjd över hennes ridtur med Andrea och menar att hon skulle kunna vara med henne hela dagen!

Nästa möte var lite annorlunda än tidigare. Vi red i skogen under tystnad det mesta. Lite mer fart även denna gång. En spiralformad rörelse är i min ryggrad och jobbar. Även i mitt bakhuvud jobbar det flera spiralformade energier. Det kändes mycket fram på höger sida temporale och vid frontalloben. Det var som att vid denna ridtur så la sig det vi tidigare jobbat med nu till rätta. Denna fas är nu klar. Nu är vi redo för något nytt! När jag hoppat av Bibbi så sa Emelie att nu har jag verkligen fått ett helt nytt ansiktsuttryck…givetvis till det bättre får jag hoppas! Som sagt, här behövs inget Botox!

Andrea och Alhambra följde i mitt och Bibbis spår. Mycket hjärtöppning. Det är så underbart att få se hur Andrea njuter av att få rida igen. På det sätt som känns rätt och riktigt för henne. Se hur hästarna hjälper henne i sin mognad och utveckling. Återigen så är Tacksamheten SÅ STOR. Att få vara en del i detta, vem hade kunnat tro det för bara ett år sen?

Nu ser jag fram emot att se vad som komma skall vid nästa tillfälle. Ny fas, nya energier i samband med en ny underbar vår.

Annandag jul. Massor av snö denna förmiddag och helt vindstilla. Att få sitta på Bibbi och rida i skogen efter nattens nysnö, få snö över oss när vi kommer nära trädens snötyngda grenar, det är ett helt nytt sätt för mina sinnen att uppleva vinterns magi. En energi i formation som ett stjärnfall, landar över oss. Det känns i varenda liten cell. Bibbi förmedlar att det är så viktigt att gå in i en annan medvetenhet, som vi tidigare fått till oss. Både privat och när jag utför behandlingar. Det här hjälper till att utvecklas för att kunna gå vidare till en högre dimension. Jag smälter samman med Bibbi och tar in allt. Stjärnfall, medvetenhet, naturens lugn, snön som faller ner över oss från träd och grenar. Då kommer min andning igång. Jag behöver andas bättre, menar Bibbi. När jag börjar gäspa så vet jag att det släpper på mycket gamla spänningar. Plötsligt känner jag hur det öppnas upp i bröstrygg/bröstkorg och lungorna får mer space. Jag andas djupare och lättare. Jag åker hem med ett bättre syreupptag än på länge.

Vid nästa tillfälle när vi rider så dyker det upp åttor på olika håll. Både liggande och stående åttor. Jag behöver träna diagonalt. Rida oftare, menar Bibbi. Vi får till oss massa olika energier i form av

åttor på flera olika håll i kroppen. Det är som att denna energi pytsas ut i olika chock. Det finns en kvarhållen utbrändhet i min kropp som håller inne min energi. Det är som att kroppen inte vågar släppa ut allt detta på en gång utan det sker i omgångar. Men nu öppnar jag upp inför en vår med mycket jobb framför mig.

Bibbi visar för Emelie ett energiväsen i en blå/vit färg som efter en stund blir till alla färger. Det finns inget ego eller personlighet överhuvudtaget . Det är en ren energiform som väsen, som är mycket mycket postitiva. De blir fler efter en stund, och känslan är att de stretar och drar i min aura/eterkropp. Jättelustig känsla av att det dras utanför min kropp. Jag behöver förstora mig själv, är deras budaskap. Jag har förminskat mig själv allt för mycket. Bibbi har varit precis likadan tidigare, men är inte det nu längre. Emelie som heller aldrig har sett dessa energiväsen tidigare vet inte om dessa väsen bara är för mig eller om de kommer att komma till alla. Det hände väldigt mycket fysiskt i mig under denna stund med Bibbi och Emelie. Mina handleder mjuknar, och energi sprider sig till händer och armar. Ryggrad, ryggmärg, bäcken och svanskota öppnas upp jättemycket. Känslan av att förlängas och expandera åt alla håll blir mycket tydlig. Bibbi säger att det är en ära för henne att få jobba med mig. Min tacksamhet flödar över att få vara med om detta. Det är en stor ära även för mig.

Jag skrev ett sms till min terapeut Annki för att höra vad hon kunde se om dessa väsen. Hon beskrev det så här:

Jag är på väg in i en ny ”seriekoppling” mellan djur och människor och väsen. Där hjälper dessa skira vackra varelser till. Det är en kristallin ljusstråle som kan bli En som flera beroende på behovet. De arbetar via eterkroppen endast. Lite som entiteterna hos John of God, fast mina väsen ”tänjer” och länkar samman/ förenar. Skapar möten mellan världar. De utmanar även något bortanför comfortzonen för att påskynda expansion där det behövs.

Efter detta så kände jag att jag måste ut och gå på skidor. Passa på medans vi har snö. Jobba med kroppen diagonalt. Det blev fem dagars skidåkning efter jobbet innan snön regnade bort. Så skönt att få jobba med kroppen och medvetet tänka på att använda den i diagonala rörelser.

Vid nästa möte med Bibbi var snön borta. Bibbi gick in i djup koncentration direkt som vi började rida ut i skogen. Jobbet från förra gången fortsatte. Ljusväsena kom och hjälpte till. Det var som att små pusselbitar skulle läggas på rätt plats i min kropp. Deras färger var mycket starkare denna gång, och de gick även inuti mig och jobbade. Det började med att bäckenet öppnades upp, ångest från solar plexus kom upp och släppte, bröstkorgen öppnades upp och slappnade av. Till slut slappnar hela ansiktet av och jag ser gladare ut, enligt Emelie. Under denna ridtur så blev det mycket stopp för att Bibbi skulle äta. Bibbi är en mycket matglad häst, men så här ofta har det aldrig hänt att hon stannat. Ljung, tall och gran. Massor av ljung. När jag fick till mig att jag kanske bör koka te av dessa och dricka och nämnde detta, så blev hon nöjd. Så under en period så drack jag te av detta varje dag. Mycket fräscht och gott!

Under oktober och framåt så var det dags att ta in den mentala kroppen i fokus, både under ridning och under behandling! Ett viktigt område fysiskt i samband med den mentala kroppen verkar vara från C 7/nedersta halskotan, och ner mellan Scapulae/skulderbladen. Innan jag påbörjade behandling så visade Bibbi att jag skulle söka upp min mentala kropp och jobba därifrån. Hon visade att detta kan trigga igång lite rädsla, så det är viktigt att hålla space när jag jobbar. Bibbi visade också att det kan vara så att ett nytt klientel nu är redo för att få hjälp med detta. Omedvetet. Det här öppnar upp och expanderar hela thorakalen/bröstkorgen, även upp i cervikalen/nacken.

Vid ett tillfälle i slutet av oktober fortsatte detta tema, men nu sa Bibbi att vi går in och jobbar med det tredje medvetandet, som sitter vid detta område mellan scapulae. Jag frågade om det tredje medvetandet är det samma som det kollektiva medvetandet. Men Bibbi svarar då att det tredje medvetandet ÄR det tredje medvetandet. Vi lät det vara så. Känslan är att detta medvetande ligger bortanför allt det vi tror vi förstår. Jag brukar koppla in mig till detta vid behandling när jag känner det behövs. Det går inte riktigt att beskriva denna känsla, men jag hamnar vid något som är mycket mycket djupt, och det brukar öppna upp mycket i bröstkorgen och hjärtat.

Vid en behandling så kom det så starkt att det tredje medvetandet är som ett frö, där vi har ursprunget till allt vårt medvetande. För de som ännu inte har börjat att öppnat upp något av sina medvetande, så ligger detta frö kvar. Men har man börjat öppna upp så ser jag det som en grodd, för att på de som är mycket öppna där ser jag det som ett grönt starkt vajande grässtrå, en blomma, ett träd. Jag tror att vi har olika symboler beroende på våra olika grundessenser. Även fast vi har samma ursprung, så har vi ändå olika essenser på något sätt.

Vi kom fram till en bergshälla där vi kände av starka energier. Här ville hästarna stå och ladda. Bibbi som tidigare inte velat/kunnat gå på berg pga sina besvär med lederna, gick nu utan problem på berget. Vi stod nog där i 10 minuter och bara tog in den underbara energin som fanns där. Det som var lite lustigt också var att det i berget var formationer som av stora hovar.

En lördagmorgon när vi skulle träffas var inget sig likt. På fredag kväll hade Paris drabbats av terrorism. Men jag hade också fått ett mail från Emelie där hon mailat ut till alla höfaddrar. Pyret hade dött igår. Pyret, den från början folkilskna lilla ponnyn som följt Emelie sen hon gick på ridskolan. Hon var också den häst som fick Emelie att starta sin verksamhet på Friskeröd. När Pyret blev sjuk och skulle avlivas, så köpte Emelies mormor henne. När de fick hjälp av en veterinär från Nya Zeeland, med en specialinriktning på alternativmedicinsk behandling av hästar med kroniska luftvägsbesvär, så kände Emelie vad det var hon skulle jobba med. Pyret blev 35 år gammal och var fullständigt färdig med detta liv.

När grunden i något faller bort så bildas nya grupperingar. Denna morgon så var det just så att hästflocken var i en omgruppering. Lugnt och stilla men ändå mycket flöde.

Vi som var med och red denna förmiddag, både hästar och människor, var alla påverkade av denna omgruppering. Mycket av de tidigare energispiralerna blev nu ännu tydligare. När vi kom tillbaka till hagen så satt jag kvar på Bibbi i stund och lät allt bara lägga sig till rätta för oss båda. Lugnt och stilla.

När jag vid ett senare tillfälle var hos min KranioSakral Terapeut Annki och fick behandling och berättade om mina upplevelser, och att dessa ska spridas, så sa hon att jag borde börja blogga om detta. Blogga…jag? Hur gör man då? Jag nämnde detta för Emelie, för jag vill ha hennes godkännande först. Inte heller hon visste hur man gick till väga för att börja blogga. Jag frågade min dotter. Men hon visste bara hur det fungerade med ungdomsbloggar, och det kunde jag ju inte ha. Dessa tankar fick ligga och gro som ett vibrerande frö, och en dag så kom jag att tänka på min hemsida. Kanske kan man ha en blogg i samband med den? Jag kontaktade Mattias som gjort min hemsida, sen gick det några dagar och i februari var det klart för att börja skriva.

Denna dag som jag lägger ut denna text har vi åter drabbats av terrorism i Bryssel. Jag känner att dessa människor har bara sitt frö i det tredje medvetandet. Långt i från en öppning. Vi behöver skicka ljus och kärlek från våra hjärtan till alla våra tredje medvetande, till de människor vi möter, behandlar i vårt yrke, även till de vi inte känner, hela vår mänsklighet. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Att bara tänka denna tanke gör mycket, tro det eller ej. Låt fröet börja växa i oss alla, till något riktigt vackert och kärleksfullt.

Jag och min man var med på en gruppresa till Sardinien i början av september. Vi besökte olika energirika ställen där vi mediterade. Bla en grotta dit kvinnor vandrat för att samla kraft, ett flera tusen år gammalt olivträd, kristallmeditation vid stranden i soluppgången, mm. Vid dessa meditationstillfällen så kände jag av hästarna, de var med mig där och då! När jag träffade Emelie efter denna resa så berättade hon att vid ett par tillfällen så hade hon uppmärksammat att hästarna stod i flock och var mycket koncentrerade. Hon förstod av de hade kontakt med mig. Härligt att få min känsla bekräftad.

Nu var det dags att träffa en annan häst, Bibbi, som var mycket större än Misty! My god! Skulle jag upp på denna stora häst?! Men det gick så bra. Bibbi är mycket lugn, fin och inkännande. Hon stannade upp och tittade på mig när jag hamnade lite på ”sniskan” när det var ojämn mark, och väntade in tills jag satt mig till rätta igen innan hon fortsatte. Hon gav mig ett otroligt lugn och en tillit till henne så att jag kunde slappna av helt. Vi jobbade mycket i bäckenregionen och Sacro-Iliacalederna på denna ridtur.

Bibbi är en före detta ridskolehäst. Hon dömdes ut pga ett antal kroniska besvär i leder och skelett, men på Friskeröd har hon fått en andra chans. Bibbi är en häst som förutom att läka sig själv även hjälper oss människor att läka. Speciellt vad det gäller förståelsen av allt i ett större sammanhang. Hon fortsätter att undervisa människor så som hon gjorde på ridskolan, men nu på ett mycket djupare och själsligt plan.

Andra gången jag träffade Bibbi så kända jag inte igen henne! Det är inte den hästen jag red på sist, sa jag. Den här är mkt större framme i bogen. Jo, Bibbi har expanderat och öppnat upp och blivit större, sa Emelie! Något hade också hänt med hela flocken i deras S-I leder. Vi hade tillsammans släppt på något gammalt för alla hästar.

Bibbi visade nu under ridningen att grundritningen i alla våra celler luckras upp så att de kan expandera. När cellerna expanderar så rör sig cerebrospinalvätskan/ryggmärgsvätskan snabbare, samtidigt som den står still i samma fas. En känsla som känns i mina händer under behandlingar. Man måste nästan känna den för att förstå hur det kan gå till.

Vi fortsatte på temat expansion under våra höstträffar. Jag såg för mitt inre tre gnistrande trianglar/trekanter. En mitt över och två under. Sprakande energier runt om. Jag är ingen tecknare, men har gjort en ritning på dessa för det känns som det är lättare att få en direktöverföring när man ser dessa. Jag fick förklaringen att det här är en energiform som nu laddas på i mig, pö om pö. I min egen process så har jag blivit uttömd på energi. Dessa trekanter ger nu en mer hållbar energi. Jag kommer att kunna känna mig trött, sen kommer en energifas där dessa trekanter fyller på med energi, en trötthetsperiod, sedan påfyllning igen. Det har stämt mycket bra. Vissa dagar är kroppen som urlakad, sen helt plötsligt kommer en massa energi. Finns liksom inte mönster i det, utan det sköter sig själv. Det är bara att ha tillit till denna process, acceptera och ta emot.

Det som är viktigt är att när jag behandlat mina patienter, så får jag inte glömma bort mig själv. Jag måste gemig själv tid för både vila och energipåfyllning, via både fysisk aktivitet samt meditativ påfyllning. I denna process förklarar Bibbi att jag öppnar upp för kunna se och höra mer budskap från både träd och djur. Det här har jag känt av sen jag var försöksperson och satt med EEG på Universal Heart i oktober 2013, och där fick ta emot kärleksfull energi från 720 personer. När jag är ute och joggar så springer rådjuren inte längre iväg, utan står kvar och tittar på mig. Vi sänder ut hjärtfrekvenser mellan oss, och då står de kvar. Jag kommer även ihåg så starkt när göken flög över mig och satte sig i en trädtopp alldeles framför mig. Där satt han länge och kokoade för mig, när jag stod alldeles bredvid trädet. En helt magisk känsla!

Efter min första ridtur med Misty så skulle några andra hästar ridas och några ledas i skogen. Jag fick leda Willow. Ni är liknar varandra, sa Emelie. Rödhåriga, smärta, och snabba i energin.

När vi gått ungefär halva vägen så såg jag en inre bild av en kustremsa. Men inte som våran fina västkust ser ut, utan det påminde om hur kusten såg ut när jag var i New Castle. När jag sa det här till Emelie så berättade hon att Willow kommer från Engelska kusten, och att Willow säger att det är mycket viktigt att vid första mötet presentera sig för varandra och tala om varifrån man kommer!

Jag har ofta tänkt på detta, så sant det är! Det första mötet med nya människor och djur är så viktigt. Ett fint bemötande sätter en enormt viktig prägel på det fortsatta förhållandet. Inte minst i mötet jag har med mina patienter.

Vid vårt andra möte så fick jag träffa även de stora hästarna. Min dotter Andrea var då med. Hon har alltid varit häst och djurintresserad. Hon har en fantastisk varm hand med djur. De har alltid dragits till henne. Nu kom vi till hagen där Alhambra var. Hon som kallade på mig. Förövrigt så har Kajsa Ingemarsson skrivit om sitt möte med Alhambra i sin bok Modern Mystik.

Alhambra tyckte det var mycket bra att vi fick träffas. Att de budskap som hon och de andra hästarna kommer att förmedla måste föras vidare. Det är inget som jag ska hålla för mig själv. Jag skulle veckan efter träffa några KranioSakral terapeut kollegor och frågade om jag ska berätta om våra möten där? Det tyckte Alhambra var en bra idé. Gärna få ut det i grupp. Så när vi hade vår träff lite senare så fick jag berätta om det Misty förmedlat.

Alhambra ville sedan att Andrea skulle sitta upp på henne. Inte rida utan bara sitta på henne en stund. Alhambra är ingen häst som vem som helst får rida på, utan hon väljer ut vem hon vill samarbeta med. Andrea satt där en stund, och vid nästa tillfälle som Andrea kunde vara med skulle de två rida. Alhambra sa att hon kommer kunna hjälpa Andrea att få ett bättre självförtroende, en bättre självkänsla. Mitt mammahjärta expanderade av kärlek till dessa två varelser. Så fina, så gnistrande tillsammans. Andrea hade inte fått rida på flera år. Hon slutade på den ridklubb hon gått på, för hon kände att hästarna inte mådde bra där, och glädjen att rida försvann. Äntligen fick hon känna av denna glädje igen!