Den dag vi sen tidigare hade bestämt träff på så blev det dags för att flytta några hästar till sommarbete. Gräset har växt ovanligt tidigt i år. Denna flytt tar dryga 4 timmar. Bibbi fick på sig sitt fina rosa tränsel med ”bling bling”. Jag och en tjej skulle turas om att leda Bibbi medans vi red. Jag började med att sitta på Bibbi. Totalt var det 9 hästar i denna grupp som skulle flyttas. Vår färd gick på både grusvägar och i skogen.

En stund satt jag och blundade på hästryggen. Vilken fantastisk känsla! Jag kunde direkt känna och se för mitt inre hur Bibbis skelett rörde sig. Denna rörelse i Bibbis kropp när varje ben rörde sig diagonalt i symmetri, och varje kota längs ryggraden rörde sig, som i sin tur gjorde en fortplantande rörelse upp i mitt bäcken och min ryggrad. En helt underbar häftig känsla! Jag kunde sitta där med full tillit på hästryggen och bara vara. Med stängda ögon blev jag verkligen ett med Bibbi och naturen.

Efter ett tag så var det andra i gruppen som behövde hjälp, så jag fick rida själv utan att någon ledde oss. Första gången jag red helt själv! Det kändes bra. Jag litar på Bibbi. Men så började några hästar trava på lite snabbare, och Bibbi ville hänga på, så hon for i väg, säkert inte alls snabbt, men för mig var det ju ovanligt snabbt! Oaaaa, hjälp! Jag fick se till att hålla balansen, och det gick bra! Det såg säkert jätteroligt ut! Emelie och Hanna frågade småskrattande hur det gick när farten lugnat ner sig. De såg ju hur vi drog iväg, men att jag fixade det bra. Det blev några sådana här vändor under vår ridning. Håll dig fast i manen, ropade Emelie! Det var verkligen som att Bibbi ville trigga igång rädslor i min kropp, och till slut få dem att släppa. Jag känner så pass tillit till henne, men rädslan är ju en sådan stark känsla. Men så skönt det är efteråt när man känner känslan av att ha klarat av något man känt rädsla för.

Det blev aldrig så att vi turades om att rida på Bibbi, utan jag red det mesta. Vi hade en fikapaus efter två timmar, och då var det skönt att få komma ner på backen en stund och lea upp ben och rumpa. När vi sedan fortsatte att gå så ledde jag henne en stund för att få röra på mina ben. Sedan var det upp på hästryggen igen. När vi kom nära beteshagen där de redan flyttade hästarna var, så stannade våra hästar upp för att ta in dem. När de såg varandra och började gnägga så gick det allt snabbare. Jag fick stopp på Bibbi och hoppade av så det inte skulle bli full galopp det sista. Så långt har jag inte kommit….än! Känslan av att se Bibbi springa in i hagen och möta upp de andra var magisk! Vilken fart! Vilken energi! Ungefär som när jag var med mina föräldrar och släppte ut korna på grönbete efter en lång vinter inne. Lycka! Emelie var imponerad över hur jag klarade av denna ridtur, som kan vara påfrestande även för vanliga ryttare. Det var roligt att höra! En bild av mig som indian på hästryggen från ett tidigare liv kom upp. Där kände jag frid och harmoni med naturen på ett vackert sätt.

Under vår ridtur så fick både kropp och själ en rejäl genomkörare. Mycket fysiskt genom skelettet och musklernas rörelse, men även organ, mina njurar har masserats genom denna fortplantande rörelse, även tarmarna, och lever/galla, lungorna som fått expandera. Mentalt och psykiskt så var det mycket känslor som kom upp på denna tur. Jag tog ett långt varmt bad när jag kom hem. Sov mycket djupt i 8,5 timme, men hade mycket drömmar, många konstiga saker visade sig. Jo, lite träningsvärk dagen efter, men lika mycket mental påverkan i mitt huvud och mitt nervsystem. Men ett lugn och en tacksamhet över det jag fått vara med om. Tänk vad man kan, fast man inte tror det från början. Tillit till sig själv och andra är så viktigt.