Oktoberkylan har slagit till, men det är bara vi människor som verkar tycka det är kallt. Hästarna njuter, och när jag kommer med äpplen så mumsar och smaskar de så härligt!
Promenaden inleddes med att Bibbi gick in i djup koncentration igen. Hon påbörjade jobbet i bäckenet igen och upp till navelområdet. Skapelsens kärna, och fokus på denna. Bibbi visade som kraftiga trådar i navelsträngen mot livmodern och universum. Universums livmoder. Först var det som att pulsen i denna var lite trög, som ett vaccum. Efter ett tag så expanderade det och öppnades upp och energin i navelsträngen mellan min navelsträng/livmoder och universums livmoder öppnades upp. Ett mycket dovt ljud hördes ifrån denna länk. Först kände jag att det var som ljudet från trumman när man gör datortomografi, fast mycket mycket dovt, knappt hörbar, men ändå mycket hörbar. Det som var mycket viktigt i detta var att när det nu öppnas så är det för att universums energi ska kunna komma till oss med SIN energi. Sin livnärande energi. Inte att vi öppnar upp till universum för att då tro att vi skapar någon form av kontakt eller energi. Det här var Bibbi väldigt noga med att vi skulle förstå.
Bibbi fortsatte sedan upp vid thorakalområdet/runt bröstkorgen. Det blev som en ljusbubbla runt om det området. När denna öppnades så fanns där ingen insida och heller ingen utsida. Denna ljusbubbla vara bara HEL. Bara var. Jag och Emelie konstaterade att denna häst borde egentligen få nobelpris i något passande. Det som händer när vi träffas går varken att återberätta eller förstå på det sätt som faktisk sker.
Nästan tillbaka till hagen som kom jag på att denna känsla av ljud, det är universums livmoders puls vi förnimmer. Precis som när vi som embryo och foster låg tryggt och skönt i vår mammas livmoder och kunde höra hennes hjärtslag. Lika tryggt och med stor tillit vilar jag nu i universums stora livmoder. När jag nu skriver det här så blir jag väldigt känslomässigt berörd. Det är en sådan stor allomfattande känsla som inte går att beskriva med rätta ord. Att jag får vara med om detta, att få vara en liten liten del i detta stora. Tacksamhet och ödmjukhet åter igen.
Både jag, Bibbi och Emelie var lite snurriga och vingliga efter det här!
Zander och Belle-Amie hade lite att säga idag också.
De visar tredje ögat, som en stjärna där. Den är kopplad till det Bibbi har jobbat med idag. Med navelsträngen till universum. Det har att göra med hur man ser. Att vi kan se utan att förstå, att man kan se utan behov att förstå. Det här handlar mycket om när man står mitt i något man inte rår över. Att man undviker att göra det till sitt, eller sin sanning. Att man ser saker tydligt, men utan behov att att förstå allt.
Den andra punkten de visar är gropen under Xipodeus/nederdelen av bröstbenet. Där visar de en väldigt tydlig bild på ett klot. Som ett ljus, glödlampsliknande. Här handlar det mer om att inte fastna i olika känslor. Man kan gå in i dem till fullo men ändå inte låta dem fastna. Det är bara bra att hänge sig till dessa känslor man förnimmer till 100%, men utan förståelse för vad de är för något samt att inte indentifiera sig med känslorna. Inte förstå och inte äga känslorna.
Den tredje punkten visar de mitt under kroppen, vid leden mellan sacrum/coccygeus. Korsben och svanskota. Där visar de en trekant som har spetsen uppåt. För Belle-Amie verkar detta vara den viktigaste punkten. Härifrån kommer man ihåg varifrån man kommer. Det som inte går att beskriva. Det som är ingenting. Det är en väldigt härlig känsla just att du kommer ur ingenting och du återvänder till ingenting. Alltet. Om man jämför med minnespunkten i nacken är hela ens historia, så är denna minnespunkt där man raderar ut alla historier. Vilket då innebär om man har ”bommat” på de andra två punkterna, blivit förvirrad, och blandat ihop allt, så finns alltid denna möjlighet kvar vid den här punkten. Det är där man raderar ut. Sedan kan man aldrig radera ut så att saker upphör att existera på det sättet som en gudomlig kraft kan, men man kan radera ut sanningen om det så att du släpper det fritt.
Zander kommer sedan in med den stora universella bilden som Bibbi visade med pulsslagen i unviersum/universums livmoder. Han visar andningen såsom vi såg den. Han vill inte säga något mer om detta utan mer visa på att han är där. Sedan är de klara och tackar och bugar. Det gör vi tillbaka med stor ödmjukhet.
Vår nästa träff är under älgjaktsveckan så vi rider inte ut i skogen utan träffas och samtalar istället.
Zander tycker att vi jobbar på bra. Det går framåt. Zander visar sedan en bild av frontale/pannbenet, lite lägre ner på en häst och högre upp på en människa. Det är på insidan av frontale och känslan är som att det skulle vara en pärla eller diamant. Även känslan av det är som en skatt eller dold talang. Han visar sedan en bild av hela kroppen och att det då finns fler sådana pärlor/diamanter. De kan variera i färg också. Om allting känns hopplöst så symboliserar dessa hopp. Att det finns något mer. Även om varje individs historia skrivs som en bok, så måste den inte sluta på ett visst sätt. Det går att bryta in på ett sidospår. Man har kanske 5-10 styck. Man kan välja att inte använda dessa så att de helt slocknar ner. Har man fått en chans men inte tagit den så slocknar en pärla.
Som Terapeut så är det väldigt viktigt att veta att dessa platser finns så att man i sitt sinne kan känna på riktigt att det faktiskt går att skriva om historien. Det är väldigt få människor som har klantat till det så mycket att man har förverkat alla dessa pärlor. Man kan räkna med att det alltid finns dold potenial och att det inte ser ut som man tror. Det är Zander mycket tydlig med att få fram. Det kan vara så att förmågan att vara svag är det som faktiskt behövs i vissa lägen, tvärtemot det man tror att man måste visa sig stark. Det kan vara egenskaper som är tvärtom som är förknippade med det här. Just det att man kan skriva om historien kan vara helt främmande för denna personen. Att sådan är ju inte jag! Fast det kan vara precis så som det är. Men det finns en huvudsaklig sådan här punkt innanför pannbenet. Själva principen till denna dynamik. Zander menar att man kan aktivera detta bara för att ingjuta hopp hos en individ. När en terapeut gör detta med en medvetenhet om att detta är möjligt, där slutar terapeutens väg i detta. Terapeuten kan alltså inte styra något mer. Man kanske till och med får tunghäfta och inte kan säga mer om man har en konversation under behandlingen. Så fort terapeuten har rört detta hos någon annan så har du inte med det att göra, historien är inte din. Zander rekommenderar att man använder det här väldigt mycket.
Det här har att göra med att utvecklingen nu går framåt mycket snabbt. Precis som Bibbi har pratat om det destruktiva och det uppbyggande. Det rör sig fort nu och det gäller att göra rätt saker vid rätt tidpunkt. Det här är ingen genväg utan mer en direkt väg till att väcka hopp, som inte behöver gå igenom en lång process av att man behöver förstå. Det går att gå direkt till att välja ett annat spår. Sen är det ju helt upp till patienten. Men Zander rekommenderar att man i alla former av stagnationer kan använda sig av det här för man kan inte överanvända dem. Man kan missa dem men inte överanvända dem. Det är inte så att har du missat en så är den borta sen. Har du däremot använt en så är den större sen. Då blir också området innanför pannbenet större, vilket kan i början leda till huvudvärk. Rejäl huvudvärk. Men det är motståndet till förändring som huvudvärken består av i så fall, den är egentligen inte på ett fysiskt plan. Zander uppfattar att det är många människor som ställs inför olika möjligheter och måste välja nu. Vill du flytta eller stanna kvar? Vill du leva eller vill du dö? Man kan inte hålla på att dra på det längre, så därför kommer de punkterna till nytta nu. Han menar att perioden innan har handlat om mycket djupgående, sökande meditativa vägar som har tagit lång tid. Så det är många som har minnen av det som har övat väldigt länge som nu upplever att nu händer det väldigt fort. Tidens gång är sådan just nu. Den här behandlingsmetoden har inte varit relevant innan. Eller ingången till behandlingen har inte varit relevant innan. Vi har inte behövt så snabba skiftningar tidigare. Så det här gäller ju mig och mina kollegor i allra högsta grad samt klienter som söker upp oss för att få hjälp. Zander litar på det när han för över det till oss, att vi släpper detta vidare till andra, och att det förvaltas rätt. Han säger att ska det spridas så gör det det på rätt sätt, annars tar det ett stopp om ingen tar åt sig av detta.
Både via mina behandlingar och min blogg så sprider jag deras budskap och information. En väldigt givande och rolig uppgift jag fått.