En lördagförmiddag i september, lite tjocka moln men ändå friskt och skönt. Dags för ett nytt spännande möte med Bibbi. Jag fick denna gång rida själv för Emelie behövde leda den häst som hennes lilla dotter red. I början leddes Bibbi av en tjej som gick med oss, men när vi gått en bit så red jag utan att Bibbi leddes. Vi kom upp till ett högt berg där vi kunde se ut över havet runt Grebbestadsområdet. Eftersom det var mulet och disigt denna dag så såg vi inte så mycket av havet, men utsikten var ändå oerhört vacker.

Jag satt hela tiden och tänkte mitt mantra: Släpp taget, jag ÄR tillräcklig.

Eftersom det var en hel del berg att gå på så sökte hästarna att gå där det var mjukare, intill träd, i mossa och ljung. Vi var på väg tillbaka när Bibbi gick nära en tall som hade kraftiga grenar, dessa tog tag i mitt ben samt en stor gren ovanför mig så jag fick böja mig ner. Det var bara det att till slut så fick inte jag plats. Jag höll mig i manen och tyglarna, men kända hur jag började glida, mer och mer. Till slut var det bara att verkligen släppa taget och ramla av. Allt gick ju så snabbt men ändå i slowmotion. Jag landade rakt på korsben/ländrygg. Jag svor en ramsa för att jag var nybehandlad. Hade dagen innan fått en KranioSakralbehandling och kände mig innan rak och fin i kroppen. Skit också. Vet ju vad en sådan här smäll ställer till med. Jag har ju behandlat ett flertal ryttare som ramlat av på alla möjliga olika sätt. Bibbi tittade på mig och liksom undrade, varför ligger du där? Upp och hoppa igen!

Det var nog en mening med detta, sa Emelie. Något behövde öppnas upp vid ditt korsben.

Upp på Bibbi igen. Ont som bara den i sacrum, men försökte vicka på fötter i takt med Bibbis steg och andades djupt.

Väl tillbaka vid hagen igen, så fick jag sitta kvar på Bibbi. Zander och Belle-Amie hade ett par dagar innan meddelat att de nu höll på att utveckla en healingmetod. Givetvis skulle jag få vara deras första klient, eftersom jag jobbar med klienter på ett liknande sätt.

Det är Zander som börjar att prata trots att jag sitter på Bibbi, för detta är läkning via häst. Han visar bilden av korsbenet som en trekant. Sen visar han att om man vrider denna och så som en slipad diamant kan se ut. Den första vridningen gör han mycket långsamt så att Emelie ska kunna se att såsom trekanten är slipad…herregud säger Emelie sen. Hur ska jag kunna förklara?! Men såsom trekanten är slipad, så ser man i snurren att de raka linjerna som finns, de möter varandra hela tiden och går på något sätt i varandra så det blir ett flöde. Sen ökar den farten, till en början så fort att man inte ser att det är en trekant utan som en spole, sen när den snurrar ännu fortare så är det som den skjuter ut en mängd små energipartiklar som gnistor. För Zander så är det här som att när man eldar båtar el tåg med ved eller kol, där man ger eld åt en motor, så är dessa gnistor från korsbenet som denna eld. Det är inte som ett energicentrum utan mer som en generator. Så vad du än har i övriga systemet så blir detta bränslet. Har du rädsla där så är rädsla bränslet. Har du tillit där så är tillit bränslet. I mitt fall så har det varit så att den här snurren på korsbenet varit lite lutande i stället för mer rak. Zander beskriver att när man då kommer till njurarna så blir den ena väldigt mycket svagare än den andra, medans den andra då blir väldigt mycket mer överbelastad. Så det är inte bara den obalansen av att man håller kvar det utan det är också så att den snurrar på ett sätt som gör att den ena njuren blir tom och den andra blir överfull. Zander verkar se det så att den KranioSakrala behandlingen som jag fick igår verkar ha skapat ett rent flöde, och den ”behandlingen” jag har fått när jag ramlade av är att det som har varit lite skruvat snett i korsbenet har slagits loss. Nu sitter det inte fast längre. Det har heller inte lagt sig rätt, utan det sitter löst.

Så fick jag sitta och låta armarna hänga rakt ner, blunda och röra på fingrarna väldigt försiktigt. Denna försiktiga rörelsen från fingrarna går upp till C7, (7e halskotan), som verkar ha en mycket viktig funktion i det här sammanhanget. När bränslet har kastats runt i kroppen från korsbenet och upp till området vid C7, då omsätt det mentalt. Den näringen som kommer till tankarna ska då gå tillbaka till kroppen, så att det blir en cirkelgång på det här. Eftersom det varit mer påverkan på ena sidan av njurarna så blir det också ett tryck på ena sidan av hjärnhalvan. Det känner jag då direkt på höger sida frontalloben. I samband med att korsbenet slagits loss så sätts ju det i hjärnan i gungning också, så att jag de närmsta dagarna kan jag förvänta mig smärta i nacken. Denna nacksmärta är bra. Den är mer som en träningsvärk från att kroppen har jobbat.

Jag fick under veckan en KranioSakralbehandling från en kollega som jobbar med KS både på häst och människa och då släppte det mycket av det onda i sacrum.

Ny träff lördagen efter.

Zander och Belle-Amie verkar nöjda sedan sist! Deras information har förståtts rätt och det har delats vidare rätt.

De börjar med att visa upp en bild av där nacken ledar mot skallbenet, Atlanto-Occipitalleden. En mycket liten punkt där. Så liten så att den inte kan ses med blotta ögat. En fascinerande bild säger Emelie för i denna lilla punkt så ligger hela själens historia! I den kropp som finns där och då, där finns vartenda litet minne inlagrat. Det är som att man skulle kunna spela upp hela livstiden, eller alla våra livstider! Det är inget hop-plock av det mest relevanta utan här finns verkligen allt! Denna punkt är mitt i ryggmärgskanalen vid OA leden. Belle-Amie säger att den går inte att se eftersom den också är ändlöst stor. Deras budskap kring det här är att man ska vara varsam i det området, eftersom allt man gör där berör ens – som de kallar det- Vakna minnen. Samtidigt så är det lika viktigt att våga gå dit, skära igenom, konfrontera denna punkt, för det kanske är det som måste göras.

De visar sedan att det går vidare ut över axlar, ner i armarna, som blir lite synonymt med hur man berättar sin historia. Nästan alla axelrelaterade spänningar beror på återupprepade mönster, det uttrycks just där. Väldigt mycket handledsspänningar baseras på att man vill förhindra att saker som har hänt förut ska hända igen. Så axlarna är att man gör, man gör samma saker som förut, kanske om och om igen. Handlederna är att man vill stoppa flödet. Inget av det gör då att man bearbetar det.

Efter detta är Zander och Belle-Amie nöjda! Det räcker för nu, säger de. De menar på att lägger man in för mycket så kan man inte använda det. Men nu så kan du gå in direkt och göra. Det är mycket viktigare än att proppa huvudet fullt på en gång. Jag kan bara hålla med dem och tacka för denna informationen.

Ny träff igen en vecka efter. En otroligt fin vacker solig septemberlördag. Helt stilla i vinden och solen värmer. Underbart fast vi är i slutet av september. När vi ridit en stund viasr Bibbi att mina bäckenben/sittben rör sig i en gungande rörelse upp och ner. Det är en helt annan rörlighet i hela bäckenet, säger hon. Hon visar också ett energimönster i form av en åtta, som rör sig i gungande takt längs bäckenet. Känslan är också helt annorlunda än någonsin tidigare. Det är mycket mjukare och rörligare i mitt bäcken och mina höfter. Under veckan så hade jag under några dagar varit på Näl för en utredning av mina njurar. Där hände i och för sig inte så mycket, vilket jag redan på förhand känt på mig. Men jag fick då en distans behandling av min KranioSakral Terapeut, och sacrum blev betydligt bättre sen min lilla krashlandning. Så det var en skön känsla att få känna denna mjukhet som jag aldrig upplevt förut. Utsikten från berget var helt underbar denna dag och havet glänste på långt håll. Hästarna ville vara kvar där länge! Bibbi håller också på att öppna upp samma flöde som jag längs ryggmärgen. Behöver lite KS behandling hon också för att hjälpa henne få upp flödet.

Under veckan så har jag jobbat mycket med just denna länk från sacrum till C7 och själens minnespunkt och det är otroligt vad mycket som händer i våra kroppar. Fascinerande!