Innan jag skulle iväg och träffa Bibbi för två veckor så hade ett äpple blåst av från trädet i stormen. Jag plockade upp det och la det i jackfickan. Gick i trädgården och vattnade blommorna innan jag skulle iväg. Äpplet glömde jag bort. När jag var strax framme vid hästarna så kom jag ihåg äpplet. Just det, jag har ett äpple i fickan, perfekt till Bibbi! Nästan genast som jag fick hålla Bibbis rep så tog hon mulen mot fickan, jodå hon, det var hon som sett till så jag fick med ett äpple. Förra måndagen på morgonen när jag skulle hänga ut tvätten och gick förbi äppleträdet, så låg där ett äpple på marken. Jag skulle träffa Bibbi på kvällen. Inte ett endaste äpple hade blåst av sen förra måndagen, trots flera dagar med storm och regn! Äpplet fick följa med givetvis. Jag höll Bibbi medans de gjorde iordning de andra hästarna. Matglad som hon är så åt hon gräs för det vilda där vi stod. Jag tänkte ge henne äpplet när vi ridit. Men helt plötsligt slutar Bibbi att äta gräs, tittar på mig och sedan mulen mot fickan. Givetvis fick hon äpplet direkt. Jag började skratta för det såg verkligen roligt ut. Nu får vi se om det ligger något äpple på marken nästa måndag…

När vi ridit en stund så visar Bibbi en centrumpunkt innanför nedanför naveln. Det är som att själen har en stark centreringspunkt därifrån. Även fast själen finns i hela kroppen, så är det här den befästs från början på något vis. Det är också viktigt att det är balans här. Ett bra ställe att fokusera på vid meditationer. Efter en stund expanderar denna punkt och hela området breddas energimässigt. Sedan går denna energi uppåt i kroppen. Det jobbar en stund vid bröstkorgen och sedan under säkert 10 minuter så är hon helt fokuserad på området bakom hjärtat, dorsala pericardium. Det är som en puls som måste hitta rätt balans, och till slut gör den det. Inom KranioSakral Terapi så är dorsala pericardium ett mkt viktigt område som jag ofta jobbar med, så det är lite roligt att Bibbi visar oss just det området. Sedan fortsätter arbetet upp till skallbasens ben. I form av en triangel med den översta punkten centrerad på en specifik punkt i hjärnan. Jag får känslan av att det är i 3e ventriceln, ett av de hålrum där ryggmärgavätskan produceras. Det verkar vara väldigt viktigt att det är bra flöde här. Det är som små små ljusknappar som Bibbi visar. Som nervtrådarnas synapser som lyser. Det är små små vibrationer i hela nervsystemet som läggs till rätta. Finlir igen.

Vi gick samma skogsväg som förra gången, så även denna gång fick vi hoppa över ett dike…och det gick jättebra! Kom lite på sniskan första gången, men fick rätat upp mig snabbt. Rädslan släpper snabbare nu. När vi red tillbaka började det skymma. Kvällen var ljum, helt stilla i vinden, molnfritt och den kommande fullmånen lyste på oss. Det var verkligen ännu en magisk kväll att rida i. Ena gången storm, nästa helt stilla. En variabelt och otroligt mäktigt väder vi har. När man är ute så här och tar in från alla sinnen så är faktiskt alla väderlekar fantastiska på sitt sätt.

Nästa måndagsträff blev framflyttad till onsdag förmiddag. Jodå..äpple på marken!

Bibbi började i området vid skuldrorna. Ryggraden som en stor trädkrona. Nerverna uppåt är som en enorm trädkrona på ett träd. Även en liten krona nedåt, men inte alls lika stor. Sedan visar hon ryggradens kotor och dess mellanrum. Hon menar att det är mycket viktig att vi har rätt mellanrum mellan våra kotor. Inte för trångt, men heller inte för stort mellanrum. Hon visar spinalnerverna och på dess samband fysiskt, mentalt, och andligt. Hon visar ligament som är för spända i det här området. När ligamenten är spända så påverkar det våra tankemönster.Medvetandet styrs inte av detta utan är helt fritt, men däremot tankarna är starkt involverade med våra ligament. Är våra ligament längs ryggraden för spända så blir våra tankemönster mycket påverkade. Vi fastnar lätt i tankemönster som kan vara svåra att ta sig ur. Det här är en viktig del att tänka på framöver när jag behandlar klienter. Bibbi jobbar intensivt för att släppa på dessa ligament på oss båda.

När det spänningarna i ligamenten släppt så går hon till området kring njurarna och visar som en platta som ligger över hela området, med mycket gammal energi som stör njurarna. Gammalt armod, eländes elände, fattigdom, hopplöshet, svält och bedrövelse. ”Det kommer aldrig att bli bättre, bara så du vet.” Riktigt nordbohuslänskt gammalt tänkt. Att man riktigt grott fast i denna energi. Hon visar också en gammal kvinna som har samband med detta. Det är jätteviktigt att få släppt på det här. När det här släpper för dig så kommer det automatiskt att släppa även för Andrea, så att hon slipper gå igenom samma sak, förklarar Emelie. Jag får ganska snabbt upp en bild av vem denna gammla kvinna kan vara. Efter en stund visar Bibbi att denna energi släppt och det bli ett helt annat lättare flöde i njurar och ryggrad. Under tiden som detta jobbar och släpper så gäspar jag, och gäspar, och gäspar.

Jag kommer att bli trött säger Bibbi. Det är nu mycket viktigt för mig med vila. Inte så att jag måste sova hela tiden, utan bara vila utan en massa måsten och krav. Helst inte ta in nya saker. Hjärnan är för trött. Kroppen är för trött. Måste få anpassa sig till det som sker. Bara få vara i stället. Passar då bra med ett par dagars ledighet, då jag efter stor vånda tagit ett för mig mycket stort beslut. För trött är jag efter detta. Både i huvud och kropp. En rejäl träningsvärk känns det som. Jag är lika fascinerad efter varje träff! Att få vara med om det här. Det är verkligen en ynnest.