Efter min första ridtur med Misty så skulle några andra hästar ridas och några ledas i skogen. Jag fick leda Willow. Ni är liknar varandra, sa Emelie. Rödhåriga, smärta, och snabba i energin.
När vi gått ungefär halva vägen så såg jag en inre bild av en kustremsa. Men inte som våran fina västkust ser ut, utan det påminde om hur kusten såg ut när jag var i New Castle. När jag sa det här till Emelie så berättade hon att Willow kommer från Engelska kusten, och att Willow säger att det är mycket viktigt att vid första mötet presentera sig för varandra och tala om varifrån man kommer!
Jag har ofta tänkt på detta, så sant det är! Det första mötet med nya människor och djur är så viktigt. Ett fint bemötande sätter en enormt viktig prägel på det fortsatta förhållandet. Inte minst i mötet jag har med mina patienter.
Vid vårt andra möte så fick jag träffa även de stora hästarna. Min dotter Andrea var då med. Hon har alltid varit häst och djurintresserad. Hon har en fantastisk varm hand med djur. De har alltid dragits till henne. Nu kom vi till hagen där Alhambra var. Hon som kallade på mig. Förövrigt så har Kajsa Ingemarsson skrivit om sitt möte med Alhambra i sin bok Modern Mystik.
Alhambra tyckte det var mycket bra att vi fick träffas. Att de budskap som hon och de andra hästarna kommer att förmedla måste föras vidare. Det är inget som jag ska hålla för mig själv. Jag skulle veckan efter träffa några KranioSakral terapeut kollegor och frågade om jag ska berätta om våra möten där? Det tyckte Alhambra var en bra idé. Gärna få ut det i grupp. Så när vi hade vår träff lite senare så fick jag berätta om det Misty förmedlat.
Alhambra ville sedan att Andrea skulle sitta upp på henne. Inte rida utan bara sitta på henne en stund. Alhambra är ingen häst som vem som helst får rida på, utan hon väljer ut vem hon vill samarbeta med. Andrea satt där en stund, och vid nästa tillfälle som Andrea kunde vara med skulle de två rida. Alhambra sa att hon kommer kunna hjälpa Andrea att få ett bättre självförtroende, en bättre självkänsla. Mitt mammahjärta expanderade av kärlek till dessa två varelser. Så fina, så gnistrande tillsammans. Andrea hade inte fått rida på flera år. Hon slutade på den ridklubb hon gått på, för hon kände att hästarna inte mådde bra där, och glädjen att rida försvann. Äntligen fick hon känna av denna glädje igen!