Bibbi börjar med att visa en energi som är guldskimrande.

Mina njurar kommer upp direkt igen. Det jobbet jag gör här och nu själv läker njurarna på ett plan. Men den globala energin och allt som händer runt om i världen gör att det tar längre tid att släppa på njurproblemen. Eftersom jag tar in allt det globala, att det filtreras även genom mig, genom mina njurar, innan det löses upp, så tar det sin tid.

Det verkar handla om att ha gömt mycket gamla minnen. Som att hålla tillbaka en mycket gammal hemlighet. Berättar jag denna så blir det inte bra. Jag har lovat…men det var ju dock flera hundra år sen, och jag lever ju här och nu, och måste få ha min hälsa för att kunna hjälpa andra till en bättre hälsa. JAG behöver att få må bra helt enkelt. Men jag behöver SLÄPPA TAGET. Ett nytt mantra alltså. SLÄPP TAGET!! Jo, det är ju lättare sagt än gjort!

Vid båda dessa tillfällen med Bibbi har jag haft min semester och fått en ny form av alternativbehandling, samt nya homeopatmediciner. Jag har fortsatt att lyssna på den bön Emelie läste in för mig. Och något har hänt! För första gången sen två år märker jag en liten förändring både fysiskt och psykiskt. Jag börjar släppa taget…

Nästa träff med Bibbi efter två veckor..

Direkt jag sätter mig på Bibbi och vi går iväg, så visar hon mina njurar och området vid ryggraden mellan dem. Det är helt stopp i flödet däremellan. Vi går denna gång en för mig helt ny slinga i skogen. Emelie och Sara har inte gått här sen förra sommaren. En väldigt mysig runda i skogen, där vi bla red förbi ett gammalt torpställe. Vid vissa partier är det väldigt starka energier, ett speciellt ljus. När vi gått en liten bit så släpper det i ryggraden mellan kotorna. Ett flöde kommer i gång och under ridturen fortplantas den och öppnar upp längs hela ryggraden ända upp till skallbasens led.

Men det mest intressanta var att när det öppnades i ryggen, så gick Bibbi in som i en helt annan värld. En annan dimension. En värld som de flesta av oss inte ser eller märker/känner av. Hon såg olika naturväsen på ett väldigt djupt plan. Emelie har aldrig upplevt eller sett Bibbi på det här sättet. Att rida på henne var också annorlunda. Hon var så djupt fokuserad på det hon såg. Hon märkte inte ens att en hund stod och tittade på oss när vi red förbi det gamla torpet. Vid flera tillfällen så stannade hon upp och bara stod i sin egen lilla, eller stora värld! De andra som red med oss , bla Andrea med Smulan, väntade in oss emellanåt, Bibbi brukar ju inte bete sig så här. Men till slut fick de gå i sin egen takt, och jag och Emelie fick fortsätta i Bibbis takt. Det sista innan vi gick ur skogen och ut på vägen så stod hon en stund och bara var. Precis som att hon inte ville lämna denna energi och denna skog.

Att vara i denna stillhet som Bibbi var under denna ridtur påminner om när man sitter i total stillhet och jobbar med KranioSakral Terapi. Att vara totalt närvarande samtidigt som man tar in hela spacet. Att jobba med den liten struktur samtidigt som man är utanför kroppen och jobbar, för det är då man kommer åt djupet på det man behandlar. En fantastisk upplevelse, så jag förstår att Bibbi helst ville vara kvar i denna stillhet. Det kommer att bli mycket intressant att se hur detta utvecklas! Jag är så otroligt ödmjuk och tacksam för att få vara med om och vara en del i det här. Dessa möten som hjälper oss alla inblandade vidare i vår egen resa här och nu.

Jag fortsätter med att släppa taget…släppa på gamla minnen som jag inte kommer ihåg. Släppa på gamla rädslor som jag absolut inte behöver dra omkring på.