Emelie red på Bibbi några dagar efter vår transridning, då hon gick in i helt andra dimensioner och en fantastisk stillhet. Även då gick Bibbi långt tillbaka i tiden. Hon hamnade bla vid den tid då dinosaurierna levde på vår jord.

Vi träffades åter efter en vecka och jag såg på Bibbis blick att hon var genast på väg in i andra dimensioner. När jag satte mig på henne och vi började gå iväg så sa Emelie att Bibbi visar genast området kring mina njurar. Men denna gång visar hon dem som en kraftkälla. De ser ut att vara mer genomsläppliga och energin flödar mer kring dem. Jag bekräftar detta genom att det har skett en förändring i min kropp. Äntligen svettas jag igen, efter två år utan svettningar vare sig jag tränat hårt eller när det varit varmt. Vanligtvis brukar väl inte svettningar kännas så gott, men så är det faktiskt nu. Känna att det flödar bättre i min kropp. Jag svullnar heller inte lika mycket. Jag har inte tagit prover än, väntar på att läggas in för djupgående undersökningar, så det blir spännande att se om värdena blivit bättre också.

Under vår ridtur så gick Bibbi in i fem olika tidsepoker. Jag kommer inte ihåg alla dessa så att jag kan återberätta dem. Det går rakt in i mig och påverkar, men denna gång var det som att det gick in, jobbade och sen släppte taget direkt. Jag har inget direkt minne av vad som sades. Jättemärkligt!

Det var några mörka och jobbiga tidsepoker i alla fall. Där olika makter liksom stred mot varandra. Vilket i sig inte är så ovanligt, men det är dags att släppa på dessa minnen nu och inte bära dessa vidare. På något globalt plan verkar det som att via Bibbi så är vi med och hjälper till att lösa upp dessa minnen. Det är stort, ofattbart, svårt att beskriva med ord, men man bara vet inom sig och känner så starkt att JA, just så är det.

Ny vecka och ridning med Bibbi. Förra veckan var hon på det globala planet och förmedlade. Denna gång så handlade det nästan enbart på det personliga planet. Nästan direkt vi började rida så visade hon området vid och omkring mina njurar. Hon visade en värme som spred sig i detta område. En behaglig värme. Denna spred sig vidare till omkringliggande organ och under vår ridning fortplantade den sig upp mellan skuldror och till sist till nacken. Ett helt nytt flöde som kom igång. Men hon visade också denna värme som spred sig mellan kotorna på ett mkt specifikt sätt. Återigen har Emelie inte varit med om att se det här hända tidigare. Det Bibbi förmedlar är helt otroligt! En förändring som sker specifikt mellan varje kota, som en transformation i microperspektiv. Som att minsta lilla detalj i kotan tillrättaläggs. Bibbi är så nöjd när detta sker. Hon visar det flera gånger, så nöjd.

Det kom också upp att det flesta känslorna verkar nu vara i balans hos mig. Sorg, glädje, frustration, rädsla, mm, men däremot finns det en del gammal ilska kvar att jobba med. Det handlade om att svälja, ta emot och svälja det. Det verkade komma från släktingar på min sida. Speciellt kvinnor som svalt och svalt och hållt emot. Inte konstigt att det till slut blir till ilska!

Efter en stund verkade det som det även kom från min mans släktingar. Eftersom ni är så tajta, sa Emelie, så är ni nästan som Ett. Därför kommer nog den släkten igenom dig också. Våra släkten verkar ha liknande mönster känslomässigt. Bra att nu få släppt på dessa samtidigt.

Vi gick lite längre denna gång än vi tidigare gjort. Då har vi vänt vid en lite större bäck. Men nu var det dags att ta klivet över denna. Bibbi hade just klivit över den när Emelie red för några dagar sen. De två hästarna före hoppade, sen var det vår tur och givetvis hoppade då även Bibbi! Men jag hade tagit ett rejält tag i manen och höll mig fast, så det gick bra! Mitt första hopp är nu avverkat!

På tillbaka vägen sen kom det som ett mantra upp – Släpp taget om sorger och förtret från gamla tider. Jag låter det falla av. Från mig, från mina njurar. Denna stormiga men fina kväll åker jag hem med denna tanken. Lyssnar på arabiska bönen och somnar gott. Jag har hoppat…